Leif GW Persson

Leif G.W. Persson växte upp på Gärdet i Stockholm som son till Gustav Vilhelm Persson (1913–2001)[2] och Margit Elisabeth, född Löfgren[3] (1916–2008).[2] Fadern var timmerman och grovarbetare medan modern var hemmafru. Familjen flyttade senare till Valhallavägen och Persson tog studenten på Norra Real. Initialerna GW lade han in i sitt namn 1972. Han inledde sina studier vid Stockholms universitet 1965, och under våren 1980 lade han fram sin doktorsavhandling om statistiska mätproblem inom kriminologin (Hidden Criminality, Stockholm 1980). År 1982 blev Persson docent vid Stockholms universitet, och han utnämndes 1991 till professor i "kriminologi med särskild inriktning på polisiära metoder och problem" vid Rikspolisstyrelsen.[4]

Mellan åren 1967 och 1977 arbetade Persson som expert och rådgivare åt rikspolisstyrelsen. Persson bekräftade för journalisten Peter Bratt att rikspolischefen Carl Persson skickat en promemoria till statsminister Olof Palme angående justitieminister Lennart Geijers samröre med prostituerade (vilket skulle kunna utgöra en säkerhetsrisk om den ledde till utpressning). Saken utvecklades i media till den så kallade Geijeraffären. Persson förlorade då sin anställning på Rikspolisstyrelsen. Hans erfarenheter från denna "affär" gav honom inspiration till debutromanen Grisfesten.

Persson har varit lärare på Stockholms universitet och var 1991–2012 professor i kriminologi med inriktning mot polisforskning hos Rikspolisstyrelsen med fullmaktsanställning. Han lämnade sin tjänst med pension i samband med att han fyllde 67 år.[5] Han har anlitats som sakkunnig på Justitiedepartementet. Hans doktorsavhandling och vetenskapliga arbeten handlar framför allt om smugglingsbrott. Han gav författaren och journalisten Per Lindeberg stöd i dennes projekt inom journalistikforskningen, vilket senare utvecklades till boken Döden är en man.

Leif G.W. Persson vid Bok- och Bibliotek-mässan i Göteborg 2005.
Persson har skrivit flera samhällskritiska deckare, som han själv kallar En roman om ett brott och har fiktiva huvudpersoner som Evert Bäckström, Bo Jarnebring och Lars Martin Johansson. Privat gjorde han en så kallad gärningsmannaprofil för SVT om tänkbar förövare i det olösta styckmordsfallet i Solna 1984. Han skapade tillsammans med Jan Guillou TV-programmet Grabbarna på Fagerhult, och gav i anslutning till det ut kokböcker, till exempel Grabbarnas Kokbok. Från 1998 till 2010 deltog han som kriminologisk expert i tv-programmet Efterlyst på TV3. Persson tog en tillfällig paus som expert i Efterlyst under första säsongen 2006. Han kommenterade avhoppet 2006 på följande vis: –"Dels var jag allmänt trött och utarbetad. Det tar mer tid och kraft än man tror. Varje gång jag sa något hade jag en känsla av att jag hade hört mig säga det tio gånger tidigare."[6] Han ångrade sig och kom tillbaka till nästa säsong igen. Hösten 2010 lämnade Persson Efterlyst för att tillsammans med Camilla Kvartoft leda Veckans brott på SVT.

I september 2007 blev Persson kritiserad av bland andra förre rikspolischefen Björn Eriksson och Sven Åke Lindgren, professor vid Göteborgs universitet, för att inte ha redovisat några konkreta forskningsresultat på 15 år.[7] Kritiken var, enligt Svenska Dagbladet, inte rättvisande och Persson förklarade att han inte fått vare sig forskningsuppdrag eller forskningsmedel av Rikspolisstyrelsen och Polishögskolan, och avsaknaden av resultat berodde inte på att Persson var improduktiv.[8] Den 17 maj 2008 meddelade sedan Persson via en krönika i Expressen att han skulle lämna sin tjänst vid Rikspolisstyrelsen, på grund av den pågående centraliseringen inom polisen och att han under 20 år talat för döva öron.[9] Han riktade samtidigt kritik mot utnämningen av Bengt Svenson till ny rikspolischef. Kritiken tillbakavisades av Bengt Svenson och Polisförbundets ordförande Jan Karlsen, samtidigt som den senare hävdade att det verkliga skälet till Perssons avhopp var att hans position blivit omöjlig på grund av föregående års kritik.[10] Efter att han begärt en ny uppdragsgivare inom den kriminalpolitiska sektorn visade det sig dock att både justitieministern Beatrice Ask och den nytillträdde rikspolischefen hade betydligt mer gemensamt med Persson än vad tidigare framkommit och han ombads stanna.[11]

Kommentarer

vill kommentatorn säga om hur skolpojken med det vanliga namnet Leif Persson skapade ett lättuttalat kändisnamn med användning av oanvända dopnamns initialer.

En släkting på kommentatorns mammas sida sprängde in "Knas" mellan för- och efternamn för att skilja sig från alla okända Gunnar Lindkvist. Blev lite tungt att uttala men "Gunnar Knas" var nöjd.